Reminiscenser

Synonymer till reminiscens:

erinring, svagt minne, ofullständig minnesbild, hågkomst, oavsiktligt lån från konstnärligt verk, lämning, spår, kvarleva.

Det som finns innanför och bortom har alltid intresserat mig mest. Just därför har jag så svårt att förklara vad det är jag försöker göra när jag arbetar med mina skulpturer och teckningar. Så snart jag tror mig ha kommit åt något så springer det bakom hörnet igen, som en syn i ögonvrån. Det är inte otillfredsställande, det är spännande, det är outtömligt. Det är som reminiscenser.

Som om jag är en yta allt reflekteras emot eller en sil som allt silas igenom. Eller som att jag ständigt försöker mig på att göra dekokter på allt som strömmar genom mig. Utvinna en essens. De ofullständiga minnesbilderna kan ta form genom mina undersökningar i olika uttrycksmedel. Jag föreställer mig att jag försöker greppa det som rör sig inne i mina sinnen och knöla ner det i material. Jag försöker lyfta ut det inre till det yttre. 

Är det ens mina egna hågkomster, eller är det lämningar från det okända som vi alla kommer ifrån och dit vi alla ska återvända? Är det oavsiktliga lån från andra konstnärliga verk? Vem kan svara på de frågorna? Vem är människa att skilja det ena från det andra?

Ibland kan det vara svårt att rättfärdiggöra det arbetet inför mig själv, särskilt i tider som kräver politiska och sociala ställningstaganden. I tider som vill ha konst som formulerar problemställningar eller spektakulära provokationer. 

Varje konstnär, varje människa, måste vara trogen de krafter som för livet framåt. Det går inte att välja vem man är, vad som tränger sig på när energin ges utlopp. Det som går att göra är att skapa möjligheter för det som vill bli formulerat. Jag gör det genom att i min ateljé ha material som jag genom olika komplicerade processer omvandlar till något handfast att visa för andra människor. Det kan verka onödigt tillkrånglat, så många steg för att säga något som knappt går att säga. Men nu är det så att under själva arbetet händer något med mig som jag inte kan vara utan. Det öppnar sig åt olika håll och jag kommer i kontakt med saker som jag inte vet något annat sätt att komma i kontakt med. 

Lusten och leken, upptäckarglädjen. Överraskningar. Övertygelsen om att allt alltid är mer än den yta som syns. Tilliten till att arbetet kommer att leda någonstans även om det inte går att veta vart.

I bästa fall, det är vad jag hoppas på, kan jag på ett nästan magiskt sätt ladda ner någonting i mina arbete som påverkar en betraktare. Fysiskt och sinnligt. Så att betraktaren kan få en bekräftelse på de egna inre skeendena. 

Det är där min erfarenhet och mina professionella val kommer till användning. Jag har genom åren gjort oändligt många försök och varje försök genererar nya insikter som gör att jag vill fortsätta. Grundidén är alltid densamma, den kommer jag inte förbi, den är mitt livs utmaning. Men formuleringarna tar nya vägar, nya material, nya rumsligheter.

Gör ett besök i Britts ateljé